Ledare: Nu måste vi ta dialogen med dem som inte vill ha dialog
Det finns de som säger att samtalsklimatet är hårt. Jag väljer att se det som att samtalet ännu inte har börjat.
Chefredaktör & ansvarig utgivare · 16 augusti 2026
Jag fick ett brev i veckan. Det var argt. Brevskrivaren, en man i min egen ålder, skrev att han var trött på att bli "tillrättavisad av tidningar som Rödluvan" och att han inte längre ville prata med oss som, som han uttryckte det, "ändå aldrig lyssnar".
Jag blev varm i hela kroppen. Ett brev! Ett samtal hade inletts.
Ty det är just här, kära läsare, som vår tids stora uppgift ligger. Det är lätt att ta dialogen med dem som vill ha dialog. Det klarar vem som helst. Konsten, och jag vågar kalla det en konst, är att ta dialogen med dem som inte vill ha dialog, som uttryckligen bett att få slippa dialog, och som kanske till och med bytt lås.
Min gamle vän Ingvar brukade säga att det inte finns svåra människor, bara människor som ännu inte fått fika. Jag har burit de orden med mig genom fyra decennier i pressens tjänst, och de har aldrig svikit mig. Människor har svikit mig, vid ett flertal tillfällen, men aldrig orden.
Somliga säger att Sverige har blivit naivt. Jag förstår inte riktigt invändningen. Vår beredskap är god: vi har samtalscirklar i snart varje kommun, och Folkets hus står öppet för alla som vill mötas i respekt. Vad exakt är det denna beredskap inte skulle klara?
Dag Hammarskjöld lärde oss att den längsta resan är resan till mötesrummet. Låt oss göra den resan tillsammans. Jag har redan ställt fram stolarna.
Till mannen som skrev brevet: jag har tagit mig friheten att anmäla oss båda till en studiecirkel i Hudiksvall. Vi ses där, eller, om du väljer att inte komma, så ses vi i nästa ledare, där jag i så fall kommer att skriva om dig igen, varmt och utan att fråga.
Din vän, Gunnar